Ibland tar man sig som historiker för pannan. Kungligheter verkar alltför ofta locka fram det sämsta hos folk och bannlysa all form av källkritik. Idag såg jag hur Hänt Extra basunerade ut att "Greve Hamilton på Ovesholm är Sveriges rättmätige kung!". Vid närmare inspektion visade sig uppgiften bygga på en groteskt undermålig "bok" kallad "Kung Karl och greve Hamiltons söner" av två glada amatörer. Utan en tillstymmelse av källor lyckas de konstruera ett bygge av lika delar önskedrömmar och fantasier som mynnar ut i att Carl XV som kronprins skulle fått barn med en grevinna Hamilton samtidigt som dennas make skulle fått tvillingar med en annan dam som sedan delades upp varvid en uppfostrades i den grevliga familjen och en placerades ut hos en torparfamilj. Givetvis är en av författarna ättling till torparen. Det hela är ett hopplöst hopkok av totala missförstånd och en bisarr strävan att läsa in de mest omöjliga innebörder i allting. Personer förmodas låtsas dö, lik anförskaffas och tvillingar splittas upp. Långa passager är ren fiktion av karaktären "det här tror vi hände fast vi inte har någonting alls som tyder på att det skulle vara så". Redan på en av de första sidorna lyckas "författarna" tro att en beskrivning av en "Montijo" i Paris 1853 handlar om en "scenpersonlighet". Denna scenpersonlighet "Montijo" identifieras sedan tentativt med bokens huvudperson grevinnan Mary Ann Hamilton. "I ett brev från Fredrik Bremer till Anna Maria Hall 1853 som handlar om Karl Bernadotte och hans familj, nämns en dam som skulle kunna vara Ann Mary Russel Cruise. Kanske hon egentligen var någon form av artist under artistnamnet Montiyo." Hade de haft någon bekantskap med tidens historia över huvud taget hade de vetat att det rörde sig om kejsar Napoléon IIIs gemål kejsarinnan Eugènie (bilden ovan). Den här usla soppan bör "only be mentioned to be warned against".
+2.jpg)
Hej Fabian!
SvaraRaderaAtt "ta sig för pannan" gesten är en vanlig inledning, när de lärde spolar amatörerna, är knappast en ursäkt för att den "lärde" gör sig skyldig till samma amatörmässiga analys som han beskyller författarna av boken "Kung Karl och Greve Hamiltons söner".
Vi hoppas ändå att Du skall få klart ditt eget verk och att det håller lite högre standard än din skrift ovan.
Du är säkert familjär med att brev mellan kända "privatpersoner" på den tiden egentligen var skrivna för eftervärden och de innehöll metaforik för det mer privata uttrycket. Om Du läser Fredrika Bremers brev så ser Du att hon avslutar Monitiyo-beskrivningen med "She is daughter of Ireland; thru her(....)". Fredrika Bremer var författare, så hon kanske tog sig rätten att göra en blinkning i sitt brev om arvfursten och "irländskan". Eugènie var väl spanjorska , eller....?
Och Fabian, greve Raoul Hamilton på Ovesholm lade slätträdstavlan på vinden efter att ha läst vår bok. Den hängde i slottentrén innan. Det var också en recension.
Hälsar
Författarna av "Den här usla soppan".