fredag 30 april 2010

Vrolijke Koninginnedag


I Nederländerna firas idag Koninginnedag. Ursprungligen har det en dag när man firade nuvarande drottning Beatrix mormor drottning Wilhelminas födelsedag 31 augusti. Traditionen tog sin början 1885 redan för Wilhelmina blivit drottning. Sedan 1949 firas dock Drottningdagen på drottning Julianas födelsedag 30 april. Traditionellt firande kan inkludera orangea kläder, papperskronor i orangea nyanser och hår och ansiktsmålning i orangea kulörer. Allt detta syftar på att kungafamiljen i Nederländerna tillhör huset Orange.

onsdag 28 april 2010

Den första fästmöns senare öden


På förekommen anledning har jag tidigare varit inne på Gustaf IV Adolf två avdankade fästmör på 1790-talet. Vad hände med dessa prinsessor efter att den unge svenske kungen inte gifte sig med dem trots allt? Den första fästmön var Lovisa Charlotta av Mecklenburg-Schwerin. När förlovningen överlämnades den svenska staden Wismar på hundra år till Mecklenburg i ersättning. Lovisa Charlotta själv giftes 1797 bort med en släkting, August av Sachsen-Coburg-Altenburg (bilden). Strax efter att ha fött sitt enda barn (en dotter som i tidens fullbordan blev mor till drottning Victorias make Albert av Sachsen-Coburg-Gotha) avled Lovisa Charlotta 1801 blott 21 år gammal. Gustaf IV Adolfs faster hertiginnan Hedvig Elisabeth Charlotta noterade detta i sin dagbok: "Hon hade tvingats att gifta sig med sin kusin arvprinsen av Sachsen-Gotha, som hon avskydde, och som misshandlade henne. Hon var mycket olycklig och tänkte t.o.m. övergiva honom".

tisdag 27 april 2010

Den glömde kejsaren


I upptakten till kriget i Indokina som så småningom utvecklades till Vietnamnkriget fanns en aktör som ofta glöms bort – kejsar Bao Dai. Han var son till härskaren över det franska protektoratet Annam. Den unge prinsen utbildades i Paris och blev som trettonåring vid faderns död 1926 kejsare av Annam. Under andra världskriget övertalades Bao Dai av den japanska ockupationsmakten att förklara Vietnamn självständigt från Frankrike. Detta ledde 1945 till att Bao Dai tvingades abdikera även om han 1949 togs till nåder av Frankrike ånyo och då upphöjdes till statsöverhuvud för Vietnam. Bao Dai uppfattades emellertid av många som en fransk marionett som dessutom mestadels vistades i Paris. År 1955 utmanövrerades han av den skrupelfrie Diem som genom en folkomröstning införde republik med sig själv som president. 1997 avled exkejsaren i Paris.

Den kapitulerande kejsaren


Napoleon III hade en rad älskarinnor. Han förklarade detta med orden ”det är vanligtvis mannen som går till attack. I mitt fall försvarar jag mig själv men kapitulerar ofta”. Mest illa omtyckt av allmänheten bland älskarinnorna var sannolikt aktrisen och den ”akrobatiska dansösen” Marguerite Bellanger (avbildad ovan som en katt som leker med kejsaren).

måndag 26 april 2010

Kungliga äktenskap - goda kollegor eller bittra fiender


Efter att ha lagt ut texten i TV4s Morgonnyheterna har jag ilat vidare till handskriftsavdelningen på Uppsala universitetsbibliotek. I väntan på att mina beställda 1700- och 1800-talshandlingar anländer kan jag passa på att uppdatera bloggen. I dessa dagar är kungliga äktenskap "all the rage" medialt. Synen på vad kungliga giftermål innebar har givetvis förändrats över tid. I äldre tid var det helt givet att furstliga äktenskap var statsangelägenheter. Personliga känslor var knappast det primära i sammanhanget. Det var resonemangspartier där personliga känslor var sekundära. Hur skulle de kunna vara annat när kontrahenterna ofta inte hade träffat varandra före bröllopet? Snarare kan man likna furstliga äktenskap vid ett arbete. Förhoppningsvis fick man kollegor som man kunde arbeta väl med; men i värsta fall det så att man tvingades arbeta tillsammans med en kollega man avskydde. Det sägs att vid ett tillfälle ville en smickrare ställa sig in hos George IV av England och sade honom då att det ryktades att hans "värsta fiende" var död. Smickareren menade Napoléon men George IV tolkade instinktivt situationen helt annorlunda och svarade "Is she, by God?!". Med detta avsåg han sin djupt avskydda maka Caroline av Braunschweig.

Vår hjälte lyser upp morgonkvisten


Något oväntad blev jag kidnappad av TV4 att i deras Nyhetsmorgon lägga ut texten om kungliga förlovningar genom tiderna. Här kan man andaktsfullt begrunda detta:



söndag 25 april 2010

Föga furstlig


I spektaklet efter Anna Nicole Smiths död 2007 utbröt strid om vem som var far till hennes nyfödda dotter. En av pretendenterna var den åldrade filmdivan Zsa Zsa Gabors make Frédéric Prinz von Anhalt. Denne glider runt i Hollywoodkretsar såsom tysk prins medan verkligheten är något solkigare. Han föddes som Robert Lichtenburg men lät sig 1980 adopteras av den då 81-åriga prinsessan Marie Auguste av Anhalt i utbyte mot kontant ersättning. Han har sedan, till familjen Anhalts förtrytelse, kallat sig ”Herzog zu Sachsen und Graf von Askanien”. I sin tur har Frédéric von Anhalt adopterat personer som sedan också använder det Anhaltska namnet. Den uppenbarligen medietörstige falske prinsen förklarade sig för övrigt i år vilja kandidera till guvernör över Kalifornien på en plattform av legalisering av marijuana och prostitution.

lördag 24 april 2010

Att bryta en kunglig förlovning


Saker händer onekligen. Prinsessan Madeleine bryter förlovningen med Jonas Bergström och därmed går svenska medier i spinn - Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen och Aftonbladet och Sydsvenskan (för att nämna några tidningar) basunerar alla givetvis detta. Vår hjälte kontaktades av TT för att bidra med en historisk bakgrund. Generellt sett kan säga att brutna förlovningar i äldre tid som regel speglat politiska intressen snarare än sårade känslor. (Även om vår egen Gustaf IV Adolf hade sin egen version av brutna förlovningar vilket kan ses på ett tidigare inlägg i bloggen.) Drottning Christina var som tonåring hemligt förlovad med kusinen Carl Gustaf men bröt denna förlovning. Genom att det inte var en högtidligt sanktionerad akt såsom vanliga furstliga förlovningar var detta enklare.

Furstliga förlovningar ingicks ibland vid mycket späd ålder vilket innebar att äktenskapets fullbordan låg så långt fram i tiden att det kunde äventyras. Ett exempel är när Henrik VIIIs förlovar sin dotter Mary med den franske kronprinsen 1518. Prinsessan var då två år gammal och förlovningen bröts efter bara två år. Därefter ingicks förlovning med prinsessan betydligt äldre kusin kejsar Karl V men även denna gång bröts förlovningen.

Under 1900-talet kommer känslorna in i bilden på ett annat sätt. Möjligen var den brutna förlovningen mellan kronprins Frederik av Danmark och prinsessan Olga av Grekland 1922 motiverad av känsloskäl. Närmast prinsessan Madeleines exempel kommer kanske när prinsessan Ileana av Rumänien år 1930 förlovades med greve Alexander "Lexel" von Hochberg (bilden ovan). Här bröts förlovningen inom kort när prinsessan Ileana underrättades om fästmannens homosexuella eskapader. Den kränkta prinsessan togs sedan av sin mor på kryssning till Egypten för att återhämta sig.

Farliga symboler


Polens försvinnande från kartan genom Polens tredje och sista delning 1795 innebar också att riksregalierna beslagtogs av Preussen. Kung Fredrik Vilhelm III av Preussen lät 1809 förstöra dessa. Uppenbarligen var regaliernas symbolvärde för ett självständigt polskt kungarikt alltför stor. Polska besökare vid hovet i Berlin kunde sedan till sin sorg se ädelstenar utbrutna ur de förstörda juvelerna men nu infattade i den preussiska drottningens juveler.

År 1925 köpte dock den polska regeringen de silverregalier som kung August III och hans drottning Maria Josefa använt (bild).

fredag 23 april 2010

Riksdagen inger mindre förtroende än kungahuset?


En mätning från SOM i Göteborg noterade att det vanligen pålitligt rojalistiska svenska folket sviktade något i sin övertygelse under 2009 – medan 15% eftersträvade republik enligt SOMs mätning 1995 var det nu 22% - alternativt 11% respektive 17% enligt Dagens Nyheters ledare. Hursomhelst torde siffrorna komma som ett efterlängtat tecken till rikets strävsamma republikaner som inte haft alltför lätt under tilltagande bröllopsyra. I vad mån kronprinsessans bröllop påverkar opinionen under år 2010 torde tiden utvisa. Det kan noteras att medan Nya Wermlands Tidning tolkar resultatet som ”Starkt stöd för monarkin” ser Värmlands Folkblad å sin sida ”Grumlad rojalistisk yra”. NWT lyfter också upp en Sifo-mätning från våren vilken gav ett stöd för monarkin vid handen på 76% liksom en Synnovate/DN-mätning på 74%. Vad exempelvis DNs ledarskribent Annika Ström Melin undviker att nämna är att kungahusets vikande förtroende (hon citerar här balansmåttet 41 bytt till 12) matchas av en långt större förtroendekris för riksdagen. Enligt SOMs mätning av förtroendet för riksdagen har detta balansmått kraschat från 33 till 2. Om svenska folket visar ”en allt större dos misstro” visavi kungahuset är situationen långt värre för riksdagen.

Artonårig kung i Uganda


Ugandas olika traditionella kungariken avskaffades 1966 av presidenten Milton Obote. Den nuvarande regimen i Uganda tillät emellertid de tidigare kungarikena att återuppstå 1993. Dessa är snarare att betrakta som kulturella än politiska enheter men icke desto mindre har de viss betydelse. I Tororiket installerades häromdagen 18-årige Oyo Nyimba Kabamba Iguru Rukidi IV. Presidenten Museveni höll tal och betonade där kungen som ett band mellan Ugandas folk. En högtidlighet höll i huvustaden Fort Portal där kungen kröntes på 18-årsdagen då han blev myndig och därmed även formellt efterträdde sin far Olimi III som dog 1995. En anhängare har den unge kungen haft i Muammar Kadaffi som bland annat bekostat en renovering av palatset i Fort Portal.

Ett bröllop i tiden?


Skall man värna om traditioner, vara modern eller en blandning? En monarki på 2000-talet går ständig en balansgång mellan tradition och förnyelse för att överleva. Alltför mycket tradition kan te sig avskräckande och dammigt medan alltför mycket förnyelse kan ta bort skimret kring monarkin och göra den vanligt och vardagstråkig. Ibland kan förnyelse till och med kritiseras för att vara mer gammaldags än traditionerna. I Sydsvenskan skriver Heidi Avellan under rubriken "Fel, folkets prinsessa" om att kronprinsessan Victoria säga önska att kungen överlämnar henne vid vigseln. Avellan anknyter till prästen Annika Borgs debattartikel i Dagens Nyheter i samma ämne. Detta går på tvärs mot svensk sed vid vigslar och speglar snarast ett anglosachsiskt bruk vid bröllop som förmedlats till många svenskar genom filmer och tv-serier. Borg förefaller något kategorisk i sitt fördömande av denna sed.

Argumentet lyder att denna sed speglar en patriarkalisk syn där kvinnan förstår står under sin fars auktoritet men genom vigseln överlämnas till sin makes auktoritet istället. Vad som lyfts fram som föredömligt i motsatt till detta bruk är svenska kyrkans vanliga ordning vid vigslar där brud och brudgum skrider fram sida vid sida. Det är då jämställt och modernt. Vad Borg och Avellan inte förklarar är hur detta svenska bruk, "denna gamla tradition" enligt Borg, anses spegla jämställdhet och modernitet om det användes under en tid som var allt annat än jämställd - såsom 1800-talet? Är inte Borgs och Avellans tolkning av den svenska seden egentligen ett sätt att skänka ett modernt skimmer åt en sed, såsom att brud och brudgum går sida vid sida, som i sig inte har särdeles mycket med jämställdhet att göra? Jag undrar om de båda även förfasar sig över de svenska par som leker med varianter av den gamla svenska och synnerligen ojämställda seden med morgongåva? Det förekommer till och med församlingar (såsom Adolf Fredrik i Stockholm) där man lånar ut brudkronor vilka traditionsenligt endast får bäras av kyska brudar. Hur modernt är detta kan man fråga sig? Även svenska kyrkan är, liksom monarkin, en blandning där gammalt och nytt skaver på varandra.

Åldrad moder till diskutabel prins


En notabel födsel ägde rum tidigare i år i Bukarest - modern Lia hade uppnått den för nyblivna mödrar anmärkningsvärda åldern 60 år. Det nyfödda gossebarnet var dessutom ägnat att bli rumänsk tronpretendent vad det lider. Lille Carol Ferdinand var nämligen den första ur familjen Hohenzollern som fötts i Bukarest sedan kriget. Åtminstone anser sig familjen bära namnet Hohenzollern. Fadern Paul Lambrino alternativt Hohenzollern är brorson till den rumänske exkungen Michael och sonson till kung Carol av Rumänien i dennes förbindelse med Zizi Lambrino. Kung Carols äktenskap med Zizi Lambrino upplöstes redan före Paul Lambrinos far Carol Mircea föddes vilket innebär att denna gren av familjen inte ses som kunglig. Detta hindrar emellertid inte att Paul Lambrino kallar sig prins av Rumänien och gör anspråk på tronen. År 2000 ställde han upp i presidentvalet men fick bara drygt 50 000 röster. Namnen Carol Ferdinand antyder också faderns förhoppningar av parveln en dag skall följa i sin farfarsfars och farfars farfars kungarna Carols och Ferdinands fotspår. Bilden ovan är uppenbart noggrant arrangerad med piltens farfarsfars, den skandalöse exkungen Carol, byst i bakgrunden.

torsdag 22 april 2010

Gammalt och nytt


Blandning av gammalt och nytt. Här ser vi hur Yeomen of the Guard lastar in sina pikar i en buss som sedan transporterar dem och deras vapen efter att de tjänstgjort vid parlamentets öppnande i London.

Muntrationer i fångenskap


Kung Christian II hölls fängslad efter sin avsättning och därefter följande misslyckade försök att 1531 återta den danska tronen. Fångenskapen i Sønderborg var emellertid till att börja med ståndsmässigt och för att tiden inte skulle bli den avsatte monarken alltför lång, han var dock fängslad i 27 år, hade han även sällskap av sin norske dvärg som hovnarr.

onsdag 21 april 2010

Felsteg i rampljuset


Spekulationerna dessa dagar spekulationer om Jonas Bergström har begått felsteg visavi prinsessan Madeleine belyser att ingifta i kungliga familjer bör vara försiktiga i sitt uppträdande. Under 1970-talet var pressen förvisso mindre avslöjande rörande kungligheter än idag men inte destomindre briserade en stor skandal 1976 i Nederländerna. Drottning Julianas make prins Bernhard (född greve av Lippe-Biesterfeld, här på bilden bärande sin ständiga nejlika i knapphålet) visade sig ha tagit emot stora summor i mutor från flygplanstillverkaren Lockheed för att hjälpa till att förmå den holländska regeringen att köpa stridsflygplan från Lockheed. Det hela förvärrades av att delar av pengarna spenderats på prinsens betydligt yngre älskarinna Hélène Lejeune med vilken prins Bernhard hade dottern Alexia. När affären väl avslöjats fortsatte pressen att publicera uppgifter om prins Bernhards medlemskap i SS och hans olika utomäktenskapliga förbindelser. Prinsen fick träda tillbaka från olika officiella funktioner och inte längre bära uniform.

Kejserlig språkvirtuos



Kejsar Karl V styrde under 1500-talet över ett välde av oerhörda proportioner som också omfattade en mängd olika språk. Själv hade han växt upp i Flandern och levde därefter mycket av sitt vuxna liv i Spanien. Detta gav honom kanske förutsättningarna för det yttrande han skall ha fällt att ”jag talar spanska till Gud, italienska till kvinnor, franska till män och tyska till min häst”.

Jojobantande shah


Persiens siste shah av den gamla Qajardynastin, Ahmad Shah (avsatt 1925), försökte desperat banta med olika metoder. Vid ett tillfälle gick han ner 90 kilo – och sedan upp 90 kilo igen – under en tvåårsperiod. Detta skall ha bidragit till hans bräckliga hälsa.

tisdag 20 april 2010

Kung Päron


Införandet av censur var en av orsakerna till julirevolutionen i Frankrike 1830 och den resulterande så kallade julimonarkin medgav till en början avsevärd pressfrihet. Daumiers elaka karikatyrer är välkända. Där hånades den nye kungen Ludvig Filip som ”kung Päron”. De politiska oroligheterna och upprepade försök att mörda kungen ledde emellertid till allt hårdare presscensur och lagstiftning för att underlätta åtgärder mot revolutionärer.

måndag 19 april 2010

Undercover princesses


Att bli älskad för den man är och inte vad man är blir särskilt svårt när man tillhör världens kungligheter. Hur kan man veta att det inte är status och rikedom som bländar en tilltänkt partner? BBC hakade på trenden med reality shows och sände nyligen serien Undercover princesses. Tre furstliga personer - prinsessan Xenia av Sachsen (ättling till Sachsens sista kung), prinsessan Sheillah Cinderella Nvannungi av Buganda och prinsessan Aaliya Sultana Babi av Balasinor (dotter till nawaben av Balasinor i Indien) - fick bo tillsammans i ett hus i Essex. Prinsessorna dolde sin verkliga identitet för att denna inte skulle påverka hur de behandlades. De skulle dels lära sig sköta vanliga hushållssysslor själva, dels hitta en man (det vill säga var sin man) att dela livet med. Resultatet blev väl sådär.

Alltför skäggig brudgum


När Christian IIs brud Elisabeth av Habsburg år 1515 skulle föras till Köpenhamn skrev hennes ledsagare den norske ärkebiskopen Erik Valkendorff i förväg till kungen. Ärkebispen var medveten om att Christians yviga skägg ogillades vid Habsburghovet Bryssel där prinsessan vistats. Nu manade han kungen att bli mer moderiktig och acceptabel för sin högborna gemål genom att helt sonika ansa buskaget i ansiktet: ”Og lader nu strax rage Ed. Naades Skjæg af, for mange Sagers Skyld. Ved dette och hiint vil I kunne stoppe Munden paa dem alle sammen. Hendes Naade er det vel værd”.

söndag 18 april 2010

Brutna kungliga förlovningar


Att bryta en förlovning kan vara upprörande även under vanliga omständigheter. Brutna kungliga förlovningar blir ännu mycket mer uppseendeväckande då dessa är så offentliga. Nu spekulerar kvällspressen i om prinsessan Madeleines förlovning kommer att brytas. En av Madeleines anfäder, den svenske kungen Gustaf IV Adolf, lyckades krascha två tilltänkta äktenskap innan det tredje till sist gick i lås. En samtida talar skämtsamt om kungens "tre fästmör". Den första fästmön var prinsessan Lovisa Charlotta av Mecklenburg- Schwerin. Förlovning ingicks 1795 och firades högtidligt i Sverige och Mecklenburg. Lovisa Charlotta ansågs dock vara mindre attraktiv såsom kort, något fysiskt vanskapt, överviktig och rödhårig. Kanske uppskattade den tonårige kungen när denna förlovning bröts för att han istället skulle kunna ingå ett politiskt mycket fördelaktigare äktenskap med storfurstinnan Alexandra av Ryssland (bilden), sondotter till kejsarinnan Katarina den Stora. Den försmådda Mecklenburgska familjen lyckades dock utverka den då svenska staden Wismar i pant som skadestånd för Sveriges beteende.

När den unge kungen tillsammans med sin farbror hertig Carl och andra dignitärer år 1796 begav sig till St Petersburg för att slutföra äktenskapsförhandlingarna tog det hela en helt galen vändning. När allt var i princip klart och förlovningen samma dag skulle eklateras insåg kungen att storfurstinnan Alexandra fått garantier att kunna förbli grekiskortodox. Detta upprörde den i religiösa stycken föga flexible Gustaf IV Adolf. Efter att i ett antal timmar ha försökt övertyga den envise unge kungen att han måste ge vika fick hans åtföljare ge upp. Samtidigt väntande kejsarinnan Katarina i Tauriska palatset tillsammans med storfurstinnan Alexandra och hela hovet i full gala på att kunna eklatera förlovningen. Skandalen och pinsamheten när det hela fick inhiberas kan föreställas.

Till slut lyckades Gustaf IV Adolf gifta sig - den här gången med en mycket ung prinsessa, Fredrika av Baden.


Paradisfågelskronan


Den uppmärksamme läsaren har måhända häpnat över den avsatte nepalesiske kung Gyanendras huvudbonad. Det är den så kallade paradisfågelskronan vilken är mer nytillkommen än man kan tro. Kung Gyanendras far kung Mahendra lät tillverka den på 1960-talet efter att de facto ha gjort sig enväldig.

lördag 17 april 2010

Ödesdigra apor


I oktober 1920 skulle den 27-årige kung Alexander av Grekland möta sin baneman. När han promenerade i den kungliga trädgården på egendomen Tatoi attackerades hans hund Fritz av apor och i sitt försök att skydda hunden blev kungen allvarligt biten. Han försökte slå bort en attackerande apa med sin käpp och blev då lätt biten och en tillskyndande apa hjälpte nu till och gav kungen ett ännu värre bett. Såret var infekterat och trots flera operationer avled kung Alexander några veckor senare.

Kungens oväntade död ledde till en politisk revolution. Alexander hade stått för en omsvängning till de allierades sida jämfört med hans tyskvänlige far under första världskriget. Med stöd av England och Frankrike iscensattes 1919 ett krig mot det osmanska riket för att erövra de grekiska städerna utmed Mindre Asiens kust. Kungens plötsliga död efter apbettet vände emellertid upp och ner på situationen – hans avsatte far kung Konstantin återtog makten och den mäktige premiärministern Venizelos störtades. Militärledningen, lojal mot Venizelos, byttes ut vilket sägs ha försvagat arméns effektivitet. England och Frankrike drog tillbaka sitt stöd och resultatet blev en militär katastrof i kriget mot osmanerna samt den stora folkfördrivningen av greker från osmanska områden där de bott i flera tusen år och av turkar från grekiska områden. Winston Churchill suckade senare att ”it was a monkey bite that caused the death of those 250 000 people”.

fredag 16 april 2010

Dronningen jubilerar


Med vissa undantag brukar monarker bli alltmer populära i takt med stigande ålder. De kan då utstråla en landsfaderlig/landsmoderlig aura genom hög ålder och det faktum att de för de flesta är självklara - kungen/drottningen har alltid funnits där. Idag firar drottning Margrethe av Danmark sin 70-årsdag och om hon brås på sitt svenska Bernadottemöderne bör vi kunna räkna med ytterligare drygt tjugo år för Margrethe på tronen. I detta klipp kan vi se hur drottningens farfar kung Christian X firades på sin 70-årsdag 1940 - mitt under brinnande krig. Adolf Hitler sände ett gratulationstelegram och fick ett korthugget svar vilket väckte Führens vrede.

Lokalpolitisk förvirring


"Med hur liten visdom styres icke världen!" - som Axel Oxenstierna apokryfiskt skall ha sagt. Samma känsla infinner sig när man läser Sydsvenskans artikel om hur en lokalpolitiker i tekniska nämnden i Malmö vill städa undan ryttarstatyn av Carl X Gustaf. "Varför ska vi ha en staty av en kung som närmast kan beskrivas som en skånehatare?", frågar sig den uppenbarligen historiskt obildade folkpartisten Rune Andersson. Något särskilt "Skånehat" finns knappast dokumenterat för Carl X Gustaf. Istället hoppar Andersson på den i vår tid konstruerade skånenationalismen som är en produkt av sent 1800-tal och inte har något med 1600-talets realiteter att göra.

torsdag 15 april 2010

Den ensamme kungen av Rom



Napoleons son, kungen av Rom, uppfostrades vid sin morfars hov i Wien. Här var han känd inte som kungen av Rom, Örnungen (l’Aiglon) eller Napoleon II utan som Franz hertig av Reichstadt. Redan vid 21-års ålder avled han i tuberkulos. Pet Shop Boys har i sitt album ”Yes” använt honom som symbolen för övergiven ensamhet i sången The King of Rome.

Tappa inte fattningen


Kronprins Georg av Serbien växte upp dels hos sin morfar, furst Nikita av Montenegro, dels i Ryssland. Först när fadern Peter grep makten genom mordet på kung Alexander och drottning Draga 1903 kunde den sextonårige Georg komma till fäderneslandet Serbien. Tiden som kronprins blev emellertid kort. Redan 1909 tvingades Georg avsäga sig sin ställning sedan han under ett vredesutbrott sparkat ihjäl en tjänare.

onsdag 14 april 2010

Den siste kungen av Polen


I dessa dagar av polska katastrofer och förolyckade statsöverhuvuden kan man ställa frågan vem var Polens siste kung? Svaret är knepigare än man kan tro. Stanislaus Poniatowski (bilden ovan) var kung av Polen från 1764 tills han tvingades abdikera 1795 vid Polens sista delning när grannarna Ryssland, Preussen och Österrike hade slukat hela riket.

Fredrik August av Sachsen, sonson till den polske kungen August III, upphöjdes av Napoléon till hertig av Warszawa 1807 – ett nyskapat rike bestående av delar av det gamla Polen. Vid Wienkongressen 1815 avskaffades emellertid detta napoleonska påfund. Wienkongressen återskapade istället det polska kungariket som ett marionettkungadöme med den ryske tsaren Alexander som polsk kung. Denna statsbildning brukar kallas Kongress-Polen. Det var delvis ett verk av den polske nationalisten Adam Czartoryski som hoppades återupprätta Polen med rysk hjälp. Resultatet var dock en högst fiktiv självständighet för det polska kungariket. Den påfallande liberala författning Kongress-Polen formellt hade kom alltmer att åsidosättas och riket styrdes av en vicekung, tsarens tämligen brutale bror storfurst Konstantin. Efter ett uppror mot det ryska herraväldet avskaffades Kongress-Polens formella autonomi 1832, en russificeringspolitik fördes och kungariket fanns enbart kvar till namnet. Efter ytterligare ett uppror 1863 mot det ryska styret avskaffades även det polska kungariket som självständig enhet. De ryska tsarerna fortsatte dock att titulera sig ”tsarer av Polen”. Den siste kungen av Polen i detta avseende var således den ryske tsaren Nikolaj II fram till abdikationen 1917.

De österrikiska kejsarna titulerade sig kungar av Galicien och Lodomerien efter de bitar av Polen Österrike lagt beslag på. Först vid kejsardömets fall 1918 upplöstes även detta konstruerade kungarike som endast existerade på papperet.

Den siste polske kungen är således en titel som, i varierande grad, kan tillskrivas Stanislaus Poniatowski, tsarerna Alexander II och Nikolaj II eller kejsar Karl II av Österrike.

tisdag 13 april 2010

Cykelmonarki på villovägar


Diskussionen om kostnaderna för den danska monarkin har delvis inspirerats av ett debacle i Nederländerna. Här har man berömt sig om att ha en "cykelmonarki" - det vill säga en kungafamilj med ett flärdfri och enkel livsstil. Utifrån det perspektivet är det kanske mer förståeligt vilken argsint debatt kronprinsparet Willem Alexander (bild) och Máxima utlöst genom att bygga en lyxvilla i Moçambique. Huskomplexet på halvön Manchangula har kritiserats både för lyx men även för att ha tvingat människor som tidigare bott där att flytta. Till detta kommer att drottning Beatrix apanage ökat trots den ekonomiska recessionen och kärvare tider för många.

Dronningen och Socialistiskt Folkeparti


Kostnaderna för en monarki har en tendens att poppa upp när republikaner vill kritisera monarkin som system. Det är givetvis helt naturligt även om många kostnader såsom utgifterna för de kungliga slotten och deras inventariers omvårdnad skulle finnas kvar även med en republik. Utgifterna för en president som statsöverhuvud tillkommer också. Sarkozys resor och mottagningar i Elysépalatset är knappast helt gratis. För dagens aktualiserades frågan i Danmark av Socialistisk Folkeparti. Vad partiet lyfter fram är de kostnader som inte ingår i apanaget såsom resekostnader, säkerhetskostnader och byggnadsunderhåll.

Kungliga bröllopstårtor


De fyra senaste årens vinnare att utmärkelsen Årets konditor har fått hedersuppdraget att baka tårtan till kronprinsessan Victorias bröllop. Smak och utformning är hemliga även om både kronprinsessan och hennes Daniel fått vara med i processen. Måhända kan de hämta inspiration från kungliga bröllopstårtor i historien? Här ser vi ett filminslag med bröllopstårtan från när hertigen av York (far till drottning Elizabeth II) gifte sig år1923. Bakverket var tre meter högt och folk vallfärdade för att beskåda underverket.

måndag 12 april 2010

Alkoholhaltigt eftermäle


Flera danska kungar var kända för att ivrigt svinga den festliga pokalen. När kung Fredrik II dog 1588 höll Anders Sørensen Vendel ett liktal med följande anmärkningsvärda formulering:
Dersom Hans Naade kunde haft Aarsag for fremmede Fyrsters og andre gode Mænds daglige Omgængelse at holde sig fra den skadelige Drik, som nu Alverden ibland Fyrster, Adel og Menigmand altfor gængs er, da synes det for menneskelige øjne og Tanker, at Hans Naade kunnet leve mangen god Dag længer.

söndag 11 april 2010

Jeunesse dorée


Att behålla sin ungdomlighet så länge som möjligt är en välbekant strävan. För en kunglig älskarinna är ungdomligheten av ännu större betydelse; om hon åldras riskerar hon att bytas ut och sjunka i glömska. Den franske kungen Henrik II var känd för utomäktenskapliga eskapader och hans mest välkända mätress var Diane de Poitiers. Hon var äldre än kungen men hennes liljevita hy och ungdomliga apparition gjorde att hon såg jämngammal ut. De franska experterna Joel Poupon och Philippe Charlier har i British Medical Journal analyserat Diane de Poitiers ben och hår och kommit fram till hennes skönhetstips: ett elixir av drickbart guld. Även andra antiåldrandedekokter salufördes vid samma tid såsom spindelväv, grodyngel och skorpionolja. Bevarade lockar av Diane de Poitiers hår uppvisade emellertid markant höga halter av guld – 500 gånger de normala värdena – liksom även kvicksilver (vilket ingick i elixiret). Håret var finare än normalt, vilket var en effekt av långvarig förgiftning, liksom även den mjölkvita hyn och mycket sköra ben och tänder. Uppenbarligen fyllde dock ungdomselixiret sin funktion för Diane de Poitiers lyckades behålla sin ställning hos kungen. Efter dennes död förvisades hon föga förvånande av änkedrottning Catharina de Medici från hovet till sitt slott i Anet i Normandie där hon dog.

lördag 10 april 2010

Kiss of death


Under första världskriget delade tsarfamiljen ut ägg även till ryska soldater. Till påsken 1915 massproducerade mer än 10 000 ägg till soldater. Mer än tusen sårade soldater fick således påskägg 1916. Påskdagen 1916 delades röda ägg dekorerade med St Georgskorset ut till meniga i armén och flottan samt underbefäl. Äggen kallades skämtsamt ”soldaternas St Georg” med anspelning på St Georgsorden som delades ut för tapperhet i fält.

fredag 9 april 2010

Ansikte mot ansikte med Birger Jarl


I dagarna öppnar utställningen ”Jag, Birger Jarl” på Stockholms medeltidsmuseum. Inför utställningen har Oscar Nilsson utifrån jarlens bevarade kranium i Varnhems klosterkyrka sökt återskapa dennes utseende. Resultatet ses ovan. Ett markerat käkparti med hakgrop men liten mun och liten näsa tonar fram. Spår av en huggskada ovanför ena ögat vittnar sannolikt om erfarenheter från slagfältet. Skelettet vittnar både om en muskulös kroppsbyggnad och en hårt sliten ryggrad, vilket tolkats som tecken på lång tid på hästryggen. Lite särskilt roande var allt detta för vår hjälte som faktiskt, i likhet med en myriad andra, är ättling till jarlen själv.

torsdag 8 april 2010

Kungliga bröllop galore?


Inte bara i Sverige väntas kungliga bröllop. Prins William i England har, med ett avbrott, under många år varit tillsammans med flickvännen Kate Middleton. En fd redaktör vid Vanity Fair, Tina Brown, spekulerar nu huruvida förlovning skall eklateras i juni. Huset Windsors/Sachsen-Coburg-Gothas/Oldenburgs fortbestånd torde vara tryggat för översiktlig tid framåt.

Kejserlig äggjakt


Seden att inom den ryska tsarfamiljen dela ut dyrbara juvelprydda ägg tillverkade av Fabergé var relativt kortvarig. Före detta tog sin början på 1880-talet hade porslinsägg delats ut vid det ryska hovet under påsken alltsedan 1700-talets mitt. I St Petersburg fanns en av Europas första porslinsfabriker och denna tillverkade bland annat påskägg för den kejserliga familjen. En grevinna beskrev påsken vid Catharina den Storas hov: "Hela hovet och hela stadens arisrokrati samlades denna dag i palatsets kyrka som fylldes. Palatset badade i prakt - det var inte att undra på att vanligt folk vid den tiden ansåg det för paradiset". Tidigt på på morgonen på söndagen vandrade hela hovet i största högtidlighet till kyrkan där höjdpunkterna i mässan ackompanjerades av kanonsaluter från Peter Paul-fästningen med 101 skott. Klockorna i hela staden ringde samtidigt. Därefter serverades en måltid i kejsarinnans rum. Följande dag hölls en större måltid när kejsarinnans skål åtföljdes av en ny salut från Amiralitetsfästningen med 51 kanonskott. Under påsken hölls operor och andra festligheter och dignitärer i mängd uppvaktade tsarfamiljen. Vid dessa tillfällen delade kejsarinnan ut porslinsägg - exempelvis 373 stycken vid påsken 1793. Antalet utdelade ägg ökade med tiden. Vid 1800-talets mitt delades ut omkring 5000 porslinsägg och 7000 glasägg. En beskrivning finns bevarad från när tsar Alexander II delade ut porslinsägg:
"Tsaren trädde in. Han hade just utbytt påskönskningar med ordonannser, skiltvakterna stod vid dörrarna tillsammans med tjänare... Därefter kom kejsarinnan in... tillsammans med storhertig Sergej Alexandrovitj som höll en ganska stor korg med porslinsägg. Vi närmade oss kejsarinnan en efter en och sade 'Kristus är återuppstånden!'. Hon nickade och svarade mycket vänligt 'Merci'. Vi kysste hennes hand och hon kysste våra huvuden occh sade 'Voici pour vous aussi un oeuf'. Hon gav mig ett ägg av porfyr."

Ännu påsken 1917 delade den för detta tsarfamiljen, nu de facto fängslad, ut ägg. Då utdelades 137 ägg som var i reserv sedan tidigare år.

torsdag 1 april 2010

Fottvagning i påsktider


Monarkier omgärdas av ceremonier och många av dessa har sin grund i religionen. Det är därmed inte förvånande att den största religiösa högtiden, påsken, även förknippas kungliga ceremonier. I det österrikiska kejsardömet var det sed att kejsaren tvättade fötterna på tolv gamla män och kvinnor. Detta var en efterföljd av Jesu eget agerande då han enligt bibeln tvättade lärjungarnas fötter. Även i England tvättade kungen fattiga mäns och kvinnors fötter män men där upphörde bruket långt tidigare medan det levde kvar i Österrike fram till kejsardömets fall och även i Spanien ännu på 1900-talet. I Vatikanen iakttar påven ännu detta bruk.

I Storbritannien släpps nu frimärken med porträtt monarker ur Stuartdynastin. Mary Stuart pryder ett frimärke med valören 81 pence. Hennes far James V får nöja sig med den lägre valören 62 pence. Såsom drottning vilar den ett visst romantiskt skimmer över Mary Stewart men sanningen att säga var hon ingen god politiker. Att vara huvudmisstänkt för mordet på den egna maken Henry Darnley och sedan tvingas fly från Skottland är knappast tecken på framgång. Upprepade men misslyckade intriger mot drottning Elizabeth för att låta mörda henne, när Mary Stewart själv var i Elizabeths våld, vittnar inte heller om gott omdöme.