tisdag 30 mars 2010

Ett blont bombnedslag vid Tudorhovet



År 2008 sålde auktionshuset Bonhams en medaljong med en hårlock som sades komma från Catherine Parr, Henrik VIIIs sista hustru. Av medaljongen att döma var hon slående blond.

måndag 29 mars 2010

Glamour by proxy


Expressen uppmärksammar att prinsessorna Victoria och Madeleine bär dyrbara handväskor. Någon större överraskning kan det knappast vara att kungafamiljens konsumtion rör sig i de exklusivare regionerna. Att tillhandahålla "glamour by proxy" torde vara en del av kungafamiljens funktion. När prinsessan Diana gjorde detsamma rörde debatten snarast huruvida hon borde bära inhemska engelska märken snarare än franska. En promenad genom Livrustkammarens samlingar ger också vid handen att kungliga kläder och accessoarer genom tiderna inte direkt varit av det mer spartanska slaget.

söndag 28 mars 2010

Kungliga bröllop i flackande facklors sken


Under 1700-talet brukades vid hovbröllop i Sverige den så kallade fackeldansen. Det var en tysk sed som innebar att ogifta kavaljerer vid hovet dansade med långa vaxljus i händerna till ackompanjemang av pukor och trumpeter som spelade någon slags polska. Vid kungliga bröllop var detta särskilt högtidligt eftersom då även riksråden deltog i dansen. Kronprinsessan Victorias annalkande bröllop kommer dock sannolikt inte att lysas upp av facklor i Reinfelts och övriga ministrars händer alltmedan de tråder dansen till pukor och trumpeter. Bernadotternas ankomst i Sverige innebar nämligen slutit på denna fascinerande tradition. Vid kronprins Oscars förmälning med Josephina av Leuchtenberg 1823 bestämde kungen Carl XIV Johan att någon fackeldans inte skulle bli av för de furstliga. Vid vanliga hovbröllop för hovfröknar brukades fackeldans dock ännu någon tid innan den sjönk ner i glömska.

Kung sol på nordliga breddgrader


Ludvig XIV av Frankrike var inte ensam om att fylla rollen som solkonung. Även hans samtida svenske kollega, Carl XI hyllades som den personifierade solen. Så kan vi se vid ett så kallat "värdskap" på Stockholms slott när Carl XI ännu bara var en omyndig tonåring. Kungen var solen, hans mor änkedrottningen månen, andra stormän de sju planeterna och olika nationer. "All in very rich apparell", noterade en observatör. Klockan åtta inträdde män och kvinnor i en slottssal "very nobly furnished". Där satte de sig ned och varje planet hade sitt bord med sällskap. Efter tre timmar reste de sig och dansade polska danser till klockan sex på morgonen.

fredag 26 mars 2010

En yrkesskada


På eftermiddagen den fjortonde maj 1610 klängde sig François Ravaillac upp i den franske kungens Henrik IV vagn som fastnat i det parisiska trafikmyllret. Ravaillac högg kung Henrik tre gånger i bröstet med sin kniv och kungen dog på platsen. Henrik IV hade då överlevt mer än tjugo tidigare mordförsök. Någon vittförgrenad komplott bakom mordet kunde aldrig bevisas; trots att Ravaillac torterades med smält bly och kokande olja för att slutligen slitas i stycken av fyra hästar uppgav han inte några medbrottslingar. Även om mordet i ett drag förändrade ställningen på det storpolitiska schackbrädet var mordförsöket i sig knappast oväntat. Mordförsök var helt enkelt en yrkesrisk, en del av livet för furstar under den tidigmoderna perioden. Henriks företrädare, Henrik III, hade således år 1589 mördats med en förgiftad dolk av dominikanermunken Jacques Clément. Tyrannmord var, som Orest Ranum poängterat, “an integral part of early modern European political culture”.

I slottets gentila salar





Att drottning Christina i sin sängkammare hade råttfällor är egentligen helt naturligt. Råttor var en självklar del av vardagen på 1600-talet. Vid det engelska hovet fanns till och med en särskild "rat catcher" anställd. Hans tjänster hade säkerligen varit uppskattade när den svenska hovjungfrun Ingeborg Gyllenstierna i samband med gudstjänsten våldsamt börjar skrika och gestikulera. Orsaken är att en råtta förirrat sig in i hennes styvkjortel och nu inte hittar ut från virrvarret av tyg utan desperat och pipande försöker komma bort - råttans önskan om att den skulle hitta ut delades säkert av fröken Gyllenstierna.

Att vardagen vid hovet omfattade inslag som råttor kan vara värt att betona så vi inte enbart tror det var baler och kärleksäventyr som fyllde tankarna. Råttors skrapande klor mot golvet nattetid och ibland till och med råttor innanför kjolarna var blott alltför närvarande.

torsdag 25 mars 2010

Förvandlad till drottning


För att fylla rollen som drottning krävs övning. När Hedvig Elisabeth Charlotta blev drottning 1809 fick hennes hov hjälpa henne att lära sig att sköta den ovana rollen. Hovfröknarna kom med olika tillsägelser vad det gällde den spontana fd hertiginnans uppförande. Inför sin kröning var Hedvig Elisabeth Charlotta orolig över att ”se dum ut” och lät sitt hov arrangera en lektion i gala. Hon övade på hälsningarna till folkmassorna vid processionen till Storkyrkan, hur hon skulle böja sig för konungen etc. En ”dress rehearsal” anordnades där drottningen ifördes kröningsklänningen med dess mantel och långa släp som bars av statsfruar och hovdamer. Därefter gick hon i högtidlig procession genom sina rum hälsande på stolar och bord som fick fylla rollerna som riksdagsmän, de kinesiska porslinsgubbarna var officerare och en stor kruka fick föreställa konungen själv. En fd hovfröken berättar att repetionerna gick utmärkt trots drottningens upprepade standardkommentar ”Fy fan, det duger inte”. På så sätt lyckades hon ”lära sig representationens konst” och blev från hertiginna ”förvandlad till drottning”. Den lättade Hedvig Elisabeth Charlotta sade efteråt att hennes Malin skulle blivit nöjd med henne. Malin var hennes avlidna kammarfröken Strokirk (”i högsta grad ful och aimable”) som givit henne fingervisningar om uppförande under Hedvig Elisabeth Charlottas tid hertiginna.