fredag 28 maj 2010

In-I-Go Jones


En oönskad men trägen gäst i Buckingham Palace var Edward Jones, också känd som the boy Jones. Vid femton års ålder tog han sig i december 1838, förklädd till sotare, in i det kungliga palatset. Genom att pressa sig genom en öppning vid Marble Arch tog han sig in i palatset och sedan vandrade han omkring insotad och infettad i ansikte och händer vilket innebar att folk tog honom för en sotarpojke. När han vankade omkring i The Marble Hall upptäcktes han av en Gentleman Porter. En vild jakt följde och pojken greps i St James Street. En av drottningens hovmän, Augustus Murray, saknade sitt svärd samt diverse linne och hans rum var nedsotat. Svärdet, linnet och andra saker hittades i ett förmak. Det föreföll som gossen försökt ta sig ut genom skorstenen i Murrays rum men misslyckats. Pojken uppgav efter sitt gripande sitt namn vara Edward Cotton och att han kom från Hertfordshire. Tolv månader tidigare skulle han mött en man som tagit med honom till Buckingham Palace och där skulle unge Edward levt alltsedan. När drottningen mötte sina ministrar skall han ha hört allt som sades gömd bakom möbler i rummet. "He answered all the questions put to him very shrewdly, and appeared to have some education". Fem dagar senare visade sig hela historien vara ett uppkok av lögnare. Egentligen hette han Edward Jones, var son till en skräddare i Westminster, och arbetade åt en byggmästare. Han hade ofta uttryckt sin avsikt att ta sig in i Buckingham Palace för att se drottningen och höra vad hon hade att säga till sina ministrar. Det hela bedömdes milt och han undslapp straff.

Uppenbarligen gav palatset emellertid mersmak för två år senare tog han sig in igen den 30 november 1840. En Mrs Lilly anställd vid hovet hörde ljud från drottningens påklädningsrum och genomsökte det tillsammans med en page. Under en soffa, där drottningen själv suttit bara två timmar tidigare, fann de "a dirty, ill-looking fellow". Polisen kände igen unge Edward Jones som befanns inte ha några farliga vapen på sig. Han beskrevs "as being very short for his age, seventeen, and of a most repulsive appearance". Inte desto mindre uppträdde intränglingen med stor självsäkerhet "as he affected an air of great consequence, and repeatedly requested to police to address him in a becoming manner". De här gången visade han sig ha tagit sig in i palatset genom att först klättra över muren och sedan ta sig in genom ett fönster. Drottning Victoria var då nyförlöst med sitt första barn och uppståndelsen blev stor och fokuserade delvis på oron för att drottningen skulle kunna fara illa av debaclet. Rummet där Jones påträffades låg nämligen alldeles bredvid drottningens egen sängkammare. Unge Jones kallades nu även In-I-Go Jones som en vits med hänsyftning på 1600-talsarkitekten Inigo Jones. På frågan varför han gjort detta svarade Edward att "he wanted to see what was going on in the Palace that he might write about it, and, if discovered he should be as well off as Oxford - a man who had previously shot at the Queen - who fared better in Bedlam, than he, Jones, did out of it". Han sattes nu i fängelse Tothill Felds men släpptes i mars 1841. Han anförtroddes då åt sina föräldrar och "for some days his conduct was unexceptionable". Han frekventerade ett metodistkapell och uppgav sig även vilja gå med i en nykterhetsorganisation.

Det kungliga palatset och hovet drog emellertid unge Edward till sig "like a magnet". Redan två veckor senare greps han ånyo i Buckingham Palace när han satt och åt i ett av de kungliga gemaken. Han hade haft med sig kallt kött och potatis i en näsduk och satt och avnjöt denna måltid. Han skröt också om att han kunde "at any time he pleased, get into the Palace". Motivet för intrånget uppgav han vara att han ville "hear the conversation at Court, and write an account of it". En ny fängelsesejour med hårt straffarbete följde varefter Edward Jones åter greps när han strök omkring palatset. Nu sändes han att tjänstgöra i flottan. Det sista vi vet om honom är att han 1844 räddades efter att ha fallit överbord mellan Tunis och Alger.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar