Efter att ha lagt ut texten i TV4s Morgonnyheterna har jag ilat vidare till handskriftsavdelningen på Uppsala universitetsbibliotek. I väntan på att mina beställda 1700- och 1800-talshandlingar anländer kan jag passa på att uppdatera bloggen. I dessa dagar är kungliga äktenskap "all the rage" medialt. Synen på vad kungliga giftermål innebar har givetvis förändrats över tid. I äldre tid var det helt givet att furstliga äktenskap var statsangelägenheter. Personliga känslor var knappast det primära i sammanhanget. Det var resonemangspartier där personliga känslor var sekundära. Hur skulle de kunna vara annat när kontrahenterna ofta inte hade träffat varandra före bröllopet? Snarare kan man likna furstliga äktenskap vid ett arbete. Förhoppningsvis fick man kollegor som man kunde arbeta väl med; men i värsta fall det så att man tvingades arbeta tillsammans med en kollega man avskydde. Det sägs att vid ett tillfälle ville en smickrare ställa sig in hos George IV av England och sade honom då att det ryktades att hans "värsta fiende" var död. Smickareren menade Napoléon men George IV tolkade instinktivt situationen helt annorlunda och svarade "Is she, by God?!". Med detta avsåg han sin djupt avskydda maka Caroline av Braunschweig.
+2.jpg)
Lysande som alltid!
SvaraRaderaSVT nästa, hoppas vi
Det värsta med gamla tiders kungliga äktenskap, som jag ser det, var inte att kungarna var otrogna - det är trots allt naturligt att de inte älskade sina hustrur - utan att drottningarna inte tilläts göra samma sak. De gick miste om att någonsin få uppleva kärleken, och det tycker jag är fruktansvärt sorgligt. Jag känner alltid sympati då jag hör rykten om att en historisk drottning varit otrogen, och hoppas att de stämmer, för det är vad jag själv skulle ha varit i deras ställe och det enda sättet för dom att ha fått uppleva kärleken - det enda som verkligen är viktigt i livet.
SvaraRadera/Martina