Soldatdrottningen på Gaetas bastioner

Tidigare har jag nämnt Luise av Preussen som blev en symbol för motståndet mot Napoleon. En annan drottning som fyllde en likartad funktion var Maria Sophia av kungariket De bägge Sicilierna. Född som bayersk prinsessa giftes hon 1859 med den sicilianske kronprinsen Francesco och blev senare samma år drottning. Hennes tid på tronen blev kort. Redan 1860 invaderade Garibaldi och hans rödskjortor med stöd från Sardinien kungariket de bägge Sicilierna. Kung Francesco II och drottning Maria Sophia flydde från Neapel till den starka fästningen Gaeta. Där belägrades de av sardiniska trupper från november 1860 till februari 1861. I sin bok "Leoparden" har Giuseppe di Lampedusa skildrat kungarikets sammanbrott men i Gaeta höll motståndet ut flera månader. Man har talat om "Bourbonernas sista kamp". Här var drottning Maria Sophia viktig som en aymbol och en "krigardrottning". Hon försökte mana garnisonen till kamp, delade ut mat, tog hand om sårade och hånade de belägrande styrkorna. När franska skepp drogs tillbaka och Gaeta blockerades även från havet var dess öde befäst och 12 februari 1861 kom kapitulationen. Kung Francesco och drottning Maria Sophia kom nu att leva i exil och upprättade en siciliansk exilregering. Särskilt drottningen sågs som oupphörligt aktiv för att återupprätta kungariket de bägge Sicilierna under hela sin långa tid som drottning i exil. Bland annat misstänktes hon för inblandning i mordet på kung Umberto av Italien år 1900 - hela 40 år efter belägringen av Gaeta. Hon väckte beundran även bland sina motståndare (tll skillnad från sin svage och menlöse make). Poeten d'Annunzio såg henne som "den stränga lilla bayerska örnen" och Marcel Proust kallade henne "soldatdrottningen på Gaetas bastioner". När Maria Sophia dog i München 1925 hade hon överlevt sin make, sitt kungarike, sitt hemlands kungadöme och nästan även det italienska kungarike som störtade hennes egen tron.