Babbling Brooke

En viss diskretion är önskvärd hos kungliga älskarinnor. De bör inte springa iväg och sälja sin historia till norsk eller annat press. I detta sammanhang var Frances Evelyn "Daisy" Maynard att likna vid en osäkrad handgranat. Hon föddes 1861 till en enorm förmögenhet i det viktorianska England och firades senare för sin skönhet. Vid nitton års ålder gifte hon sig med den tålmodige Francis Greville, Earl Brooke, men detta hindrade henne inte från att ha en lång rad älskare. Galopperande indiskret i alla avseenden förefaller hon ha varit obekymrad om brev och annat kom till bedragna hustrurs kännedom; ett beteende som inom societeten renderade henne öknamnet "Babbling Brooke". Under en tioårsperiod var hon älskarinna åt själve prinsen av Wales (den blivande Edward VII). Detta försökte hon senare dra nytta av eftersom hennes spendersamma vanor innebar att pengarna forsade iväg. Bland annat blev hon en ivrig socialist och lade ner pengar på gruvarbetare och skolor. År 1923 ställde hon utan framgång upp som socialistisk parlamentskandidat. Den socialistiske författaren H G Wells inhystes även på hennes domäner. Såsom patronessa till flera församlingar kunde hon utnämna socialistiska kyrkoherdar. Hon kampanjade för fria skolmåltider och var en anhängare av bolsjevikernas oktoberrevolution i Ryssland 1918. Rimligen kan hon inte ha förstått att hon själv skulle ha blivit kortlivad i det sovjetiska systemet. Denna kombination av mondänt salonglejon och ivrig socialist försökte på 1910-talet utpressa kung George V genom att hota med att offentliggöra hans fars kärleksbrev till henne om hon inte erhöll ordentligt tilltagen betalning. Utpressningsförsöket misslyckades dock sedan kungens adjutant vid förhandlingarna kom upp med trumfkortet att kungen, såsom sin fars arvtagare, ägde copyright till breven och att en publicering därmed vore olaglig. Ett innovativt grepp.