Kejserlig överkamning

En ung svenska som besökte kurorten Ems 1885 såg där kejsar Wilhelm I av det nyskapade Tyskland. Den 88-årige kejsaren var en flitig besökare i kurortens lilla teater där han satt mest varje afton på första parkett - "och från min plats kunde jag beundra, hur skickligt Hans Majestäts få hårslingor voro ordnade, hopfästade med små nålar".

Tvåhundra år av Bernadottar

Tvåhundraårsminnet av valet av den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte firas just nu i Örebro. Orsaken är att det var just i Örebro den urtima riksdagen 1810 som valde den franske advokatsonen till svensk kronprins hölls. Bernadotte var egentligen en dark horse i sammanhanget. Huvudkandidat var den danske prinsen Fredrik Christian av Augustenborg (bror till den nyligen avlidne svenske kronprinsen Carl August). Andra möjliga kandidater var den danske kungen Frederik eller prins Gustaf (tidigare kronprins och son till den störtade Gustaf IV Adolf). Kungen ville gärna ha sin kusin hertig Peter av Holstein till tronföljare men Napoleon ansågs ogilla ett sådant val. Egentligen var också Napoleon den allra viktigaste faktorn i kungavalet.

Drottningen skrev om detta i sin dagbok: "Inom alla fyra stånden voro meningarna mycket delade. Bland adel och prästerskap lutade många åt en förening av de tre skandinaviska länderna [dvs kung Frederik av Danmark]; bönderna och i allmänhet de lägre klasserna röstade för prins Gustav, ty de voro ännu trogna den gamla konungafmailjen. Prins Peter av Holstein-Oldenburg hade minsta antalet anhängare. Talrikast var det parti som en gång låtit utkora salig kronprins Karl August och nu önskade se hans broder hertigen av Augusenburg som tronföljare. Allt tydde på att detta parti skulle avgå med seger, synnerligast som både kungen och regeringen bestämt sig för denna prins. Men i Stockholm däremot talades redan i början av månaden mycket om fursten av Ponte-Corvo [Bernadotte]."

Prins Gustavs anhängare (varav den främste, Axel von Fersen, nyss lynchats i Stockholm) höll sig borta från Örebro. Hertigen av Augustenborg hade flest anhängare och allt syntes klart. Då anlände en kurir från Paris som meddelade att Bernadotte var villig att bli kronprins. Kuriren medförde också ett tandpetaretui med ett porträtt av marskalkens maka och son som ytterligare argument - vid Bernadottes val fick man en tryggad succession. Snabbt spred det sig att Napoleon ville att hans marskalk Bernadotte skulle väljas till svensk kronprins och för att ställa sig in hos Europas mäktigaste man gjorde man honom till viljes.

Från guvernörer till kommunala skolor

I veckan började den 6-åriga norska arvprinsessan Ingrid Alexandra skolan. Föräldrarna har valt att sätta dottern i en "vanlig" kommunal skola istället för en exklusiv privatskola. Detta kan sägas vara det senaste steget i en utveckling som gör kungligheter mer vanliga. Att prinsar och prinsessor numera går i "vanliga" skolor ses som självklart, även om dessa skolor ofta just är exklusiva privatskolor. Det har givetvis inte alltid varit så utan furstliga elever i skolor är en relativt ny företeelse. Under 1600-, 1700- och större delen av 1800-talet var normalfallet att en adlig guvernör utsågs som hade övergripande ansvar för prinsens studier. Det praktiska arbetet utfördes sedan på slottet av särskilt utnämnda privatlärare.

I Sverige bröts denna tradition på 1860-talet när prins Oscars (blivande Oscar II) söner placerades i den nygrundade privata Beskowska skolan. Drivande kraft bakom beslutet var prinsarnas mor hertiginnan Sophia. Hon sågs som relativt liberal och modern och var därtill aktivt väckelsekristen. Det sistnämnda torde haft sin betydelse för att just väckelsepastorn Beskows skola valdes. Beskowska skolan var givetvis mycket exklusiv och eleverna tillhörde samhällets elit - bland andra beskowianer hittar vi Hjalmar Branting, Olof Palme, Verner von Heidenstam, Sven Hedin och Ulf Dinkelspiel. Idag används huset av Folkuniversitetet.

Änkekejsarinnan och hennes kosacker

Änkekejsarinnan Maria Feodorovna var född som dansk prinsessa Dagmar. Efter tsarregimens sammanbrott flydde hon tillbaka till Danmark och levde ett decennium i Köpenhamn i hopp om att hennes barn eller barnbarn inte skulle visa sig vara mördade. För danskarna måste den ryska änkekejsarinnan förefallit något exotiskt och ännu mer hennes kosacker Timofej Ksenofontovich Jasjtjik och Kiril Ivanovich Poljakov som fortfarande tjänade henne.

En kunglig Cassandra

Kung Farouk av Egypten blev beryktad för att ha sagt "In a few years there will be only five kings in the world - the King of England and the four kings in a pack of cards". Några år senare störtades han verkligen i en militärkupp 1952.

Versifierad kung

På dörren till kung Charles IIs sängkammare fäste poeten Lord Rochester denna vers:

Here lies our Sovereign Lord the King,
Whose word no man relies on,
Who never said a foolish thing,
Nor ever did a wise one.

Till detta replikerade kungen: "This is very true: for my words are my own, and my actions are my ministers".

Kunglig underhållning

Målsättningen att värdighet och kunglig glans skall vila över ceremonier misslyckas ofta nog. Vid Carl XIV Johans död 1844 stod kungen på lit de parade. Enorma mängder folk köade och trängdes för att defilera förbi och beskåda den hädangångne monarken. I tumultet trampades en äldre kvinna ihjäl. Ståthållaren på Stockholms slott skall frustrerad ha utbrustit "Ni bär er åt så förbannat, att ni inte är värda att man ställer till något roligt åt er!".