Kunglig loppcirkus?

Det finns många olika sätt att underhålla sig. Italienaren Signor Bertolotto hade en loppcirkus i London. Enligt en affisch i Victoria and Alber Halls arkiv hävdade Bertolotto att prinsessan Augusta befann sig bland loppcirkusens besökare. Om detta stämmer kan man inte klandra henne ty Bertolottos loppor kunde dansa polka, dra miniatyrvagnar och imitera Don Quijote och Sancho Pancha.

När hälta var modernt

Vad som helst kan i princip bli modernt. Under den tid när kungligheter var trendsättare kunde deras personliga egenheter snabbt bli à la mode. Den danska prinsessan Alexandra gifte sig 1863 med prinsen av Wales och hon väckte ett enorm intresse i England. Hon blev mycket beundrad bland annat för sin skönhet och inom societeten försökte man efterlikna henne. När Alexandra på grund av reumatisk feber tvangs linka omkring haltande med käpp under några månader blossade "the Alexandra limp" upp - det vill säga att imitera prinsens haltande gång blev trendigt.

Den tatuerade kungen

Tatueringar har förekommit endast i mycket begränsad omfattning i societeten före våra dagar. En del kungligheter utmärkte sig dock genom att låta dekorera sig - i synnerhet om de hade kopplingar till flottan. Bland sjömän var taueringar vanligt och rimligen var det därför Frederik IX av Danmark som kronprins (när han tjänstgjorde vid flottan) skaffade sig en mängd tatueringar.

En kröning med förhinder som ändrar lagen

Idag är det årsdagen av Edward VIIs kröning i Westminster Abbey i London år 1902. Egentligen skulle den rotunde evige prinsen av Wales krönts redan 26 juni men två dagar för det stora spekaklet diagnosticerades han med blindtarmsinflammation. Detta var inte bara obehagligt för patienten - mängder av människor hade bespetsat sig på att beskåda den första kröningen i England på 65 år. Många hade således vidtagit dyrbara arrangemang för att kunna se ståten - våningar, fönster och båtar hade hyrts och resor bokats. De besvikna kröningsspektatörerna hade nu mindre lust att betala för dessa arrangemang när ingen kröning kunde betittas. När folk vägrade att hålla de kontrakt de ingått blev resultatet ett anatl "coronation cases" i domstolarna. I Krell v Henry ville inte den åtalade betala för en lägenhet han hyrt för att kunna se kröningen. Domslutet blev att han inte behövde betala eftersom lägenheten hyrts enkom för ändåmålet (till skillnad från en person som hyrt en båt vilken kunde användas till en lusttur på Themsen ändå enligt ett annat domslut). Man talade om att kontrakt som Krell/Henry kunde upphävas genom "frustration" - en princip som klargjordes just genom dessa coronation cases och tillämpas än idag.

Kejsare och attentionseeker

Man kan tycka att det ligger i rollen som kejsare att allt ljus faller på dig. För kejsare Wilhelm II av Tyskland var inte detta tillräckligt ändå. Han hade ett outtömligt bekräftelsebehov av att briljera, skrodera och synas - att ständigt vara i centrum. Wienarna sade lite maliciöst att kejsaren krävde att få vara "hjorten på varje jakt, bruden på varje bröllop och den döde på varje begravning".

Princenapping i "det nära grannlandet"

Att Ryssland förutsätter sig ha rätt att utöva inflytande över sina grannländers inre politik är ingenting nytt. Den hessiske Alexander av Battenberg lanserades av tsar Alexander II som furste av det nyskapade riket Bulgarien 1879. Väl installerad i sitt palats i Sofia, dit han förts av ett ryskt krigsskepp, fann furst Alexander att hans upphöjelse var problematisk. Hans ryska beskyddare förutsatte att han skulle agera som en rysk marionett medan bulgariska politiker ville att han skulle agera för ett Bulgarien som var oberoende av både Ryssland och det osmanska riket (som fortfarande var formellt överordnat Bulgarien). Efter ett par år gjorde sig furst Alexander alltmer självständig från det ryska inflytandet. Krigsäventyr mot Serbien och en expansionistisk politik mot osmanerna avlöpte tämligen väl men lämnade ändå många officerare missnöjda. Furst Alexander greps i en militärkupp 20 augusti 1886 och överlämnades till ryssarna som förde honom till Lemberg i ryska Polen. Det "ryska partiet" i Sofia som gripit makten störtades dock omedelbart av en motkupp av politikern Stambolov vilket banade väg för Alexanders återkomst. Hans ställning var dock så försvagad att han såg sig tvungen att abdikera redan i början av september 1886.

Ytterligare ett offer för kriget

Nobless och kungligheter har av tradition tillhört en tämligen internationell elit. I tider av tilltagande nationalism och krig kan detta bli knepigt. Så utfärdades i England 1917 "Titles Deprivation Act" för att ta ifrån furstligheter som stod på tysk sida under första världskriget deras engelska titlar. Hertigen av Sachsen-Coburg-Gotha (morfar till vår egen Carl XVI Gustaf!) förlorade titlarna hertig av Albany, earl av Clarence, baron Arkow och prins av Förenade Konungariket; kronprinsen av Hannover förlorade titlarna hertig av Cumberland, earl av Armagh och prins av Förenade Konungariket; hertigen av Braunschweig (bilden) fick inte längre fick vara earl av Armagh och prins av Förenade Konungariket medan viscount Taaffe förlorade titlarna viscount Taaffe och baron av Ballymote.