Kunglig kokbok

En stor genre i bokbranschen är kokböcker. Vi översköljs av allehanda mer eller mindre matnyttiga receptsamlingar alltifrån Martha Stewart till GI-gurun Ola Lauritzson. En av 1900-talets stora kokbokssuccéer i Sverige var Prinsessornas kokbok. Den var förvisso inte författad av någon prinsessa utan av Jenny Åkerström-Söderström. Hon var på sin tid en stor matprofil i Sverige som skrev om mat i Bonniers veckotidning, Bonniers månadstidning och i Veckojournalen. Till yttermera visso hade hon en hushållsskola i Stockholm (Jenny Åkerströms Husmodersskola). Där var prins Carls och prinsessan Ingeborgs tre döttrar Margaretha, Märtha och Astrid elever på 1920-talet. Den kungliga kopplingen skänkte glans åt skolan och Jenny Åkerström var inte sen i att utnyttja detta. Hon skrev 1929 en kokbok som dedicerades till prinsessorna - Prinsessornas kokbok: Husmanskost och helgdagsmat.

Snabba ryck

I England har The Royal Mint (myntverket) låtit prägla ett minnesmynt över förlovningen mellan prins William och Kate Middleton. Slanten har valören fem pund och sidan med drottningens bild får nog sägas vara betydligt stiligare än den ganska tafatta bilden av de unga tu. Den senare har graverats utifrån ett fotografi av prins William och Kate Middleton på en polomatch.

Att lära sig och att glömma

Att lära av historien är inte alltid lätt. Den cyniske överlevnadspolitikern Talleyrand (bilden ovan) har tillskrivits uttalandet "de har inte lärt någonting eller glömt någonting" (Ils n'ont rien appris, ni rien oublié) om bourbonerna när den ultrarojalistiske Charles X besteg tronen 1824. Med detta avsåg Talleyrand att kretsen kring Charles X varken lärt sig någonting av franska revolutionen eller glömt några av de oförrätter de då tillfogades.

Det kan tillfogas att uttalandet inte med säkerhet kan knytas till Talleyrand. Måhända är bakgrunden att chevalier Panat i ett brev 1796 om de från revolutionen landsflyktiga rojalisterna suckade "ingen har kunnat glömma någonting, eller lära sig någonting" (personne n'a su ni rien oublier, ni rien apprendre).

Varning för cricket!

Cricket kan vara farligt. När den tyske Frederick kom med sin familj till England i och med farfaderns upphöjande till engelsk kung 1714 började han odla ett intresse för den engelska sporten. Redan 1731 ser vi honom ta del i cricket. Han både spelade, åsåg, delade ut priser och slog vad. Den tyske Friedrich förefaller ha transformerats till cricketfantasten Frederick, prins av Wales.

Sommaren 1748 deltog Frederick i cricket i Buckinghamshire och träffades han hårt av en cricketboll i bröstet. Skadan skall ha lett till att en abscess utvecklades i bröstkorgen och 1751 avled han

Huvudet: Part 2

Vad kommer då att hända med Henrik IV:s huvud? Det har sedan 1955 förvarats på skatteindrivaren Jacques Bellangers vind. Nu har Bellanger beslutat att skänka det kungliga huvudet till huset Bourbons nuvarande huvudman, prins Louis de Bourbon, hertig av Anjou. Denne sade att det var "ett mycket känslosamt ögonblick - att ha min anfaders huvud så nära mig fysisk". Prinsens avsikt är att Henrik IV:s huvud skall begravas ånyo - helst i sina gamla kyrka Saint Denis i Paris.

Henrik IV återvänder

År 1793 trängde sig revolutionärer in i den kungliga begravningskyrkan St Denis i Paris. De döda monarkernas gravar öppnades och förstördes. Vad som emellertid togs tillvara var kung Henrik IVs huvud. Åtminstone har ett mumifierat huvud som sägs vara kung Henrik alltsedan dess ägts av privata samlare. Nu har detta huvud undersökts och vid jämförelser med porträtt samt med kungens kända skador har man funnit att det verkligen är Henrik IV som dröjer kvar i huvudform. Huvudet har "a light brown color, open mouth, and partially closed eyes".

Ett kort majestät

Den italienske kungen Viktor Emanuel III var ungefär två äpplen hög - dvs 153 centimeter. Hans korta uppenbarelse ses på fotografiet ovan.

En fransk kung i Chavez Venezuela?

Att en krona inte längre finns innebär inte att kampen om den upphör. Den franska tronen har tre olika grupper som gör anspråk på densamma: legitimister, orléanister och bonapartister. Den nuvarande legitimstiske pretendenten är Luis Alfonso av Bourbon bosatt i det alltmer socialistiska Venezuela. Det är en spansk prins vars farfarsfar var kung Alfonso XIII av Spanien. Luis Alfonso, eller Louis Alphonse, har tagit sig titeln hertig av Anjou och gör anspråk på att vara kung av Frankrike och kung av Navarra. Hans söner har han givit de traditionella kungliga franska titlarna hertig av Bourgogne och hertig av Berry.

Den spanska Bourbongrenens anspråk har väckt den orléanistiske pretendentens ursinne. År 1987 inledde Henri, arvtagare till den orléanistiske "kung av Frankrike", en rättsprocess mot Luis Alfonsos far Alfonso om titeln hertig av Anjou och hans användande av vapnet med tre franska liljor. Domstolen fann att titeln existens inte kunde bevisas och att käranden inte kunde bevisa sig lida skada. Målet avslogs därmed.

Populärkulturen och kunglig titulatur

Den uppmärksamme kan undra varför den engelske prins Edward vid sitt giftermål bara blev Earl of Wessex istället för att erhålla en sedvanlig hertigtitel. En källa vid det engelska hovet uppger att prins Edward egentligen skulle blivit hertig av Cambridge. Prinsen hade emellertid sett den romantiska komedin Shakespeare in love och blivit förtjust i titeln Earl of Wessex och bad drottningen att upphöjas till detta istället. Det hela låter ganska mänskligt.

En svår balansgång

Ibland krockar gamla institutioner med nya. När president Barack Obama träffade kejsar Akihito av Japan bugade han djupt. Detta förorsakade upprörde pressröster hemma i USA. En demokratiskt vald amerikansk president som markerade vördnad inför en feodal japansk relik - detta var oerhört! En del konservativa röster sade att Obama tvärtom visade förståelse för en annan kulturs seder. Obamas bugande var emellertid ingalunda utan föregångare. President Nixon bugade exempelvis 1971 för kejsar Hirohito. Vad Obama emellertid gjorde fel var att han bugade på fel sätt och för djupt jämfört med vad som är brukligt i Japan.

Andra gången gillt

Idag är det årsdagen av kung James IIs flykt undan den annalkande holländske invasionsarmén som störtade honom 1688. Flykten blev ett fiasko. Ett par fiskare infångade omgående det flyende majestätet och återbördade honom till London. Ett ögonvittne beskrev spektaklet:

"The nation was already in ferment, and every one upon his guard to secure suspicious persons, especially strangers; at which time the Faversham sailors observinga vessel of about thirty tons burthen lying at Shellness, to take in ballast, resolved to go and board her; accordingly they went in the evening, with three smacks and about forty men, and three files of musqueteers, and in the cabin they seized three persons of quality ---and brought them all three on shore --- and brought to the Queen's Arms, in Faversham, where Capt. Marsh, seeing the king come out of the coach, and knowing his person, told them, to their no small surprise, that they had taken the king prisoner, upon which the gentlemen owned him for their soveraeign; then the king ordered the money taken from him to be distributed among them that took him, and wrote a letter to lord Winchelsea, to come to him, who arrived from Canterbury that night, at whch the king was greatly rejoiced, as having one with him who knew how to respect his person, and awe the rabble and sailors, who had carried themselves very brutish and indecently to him."

De nya makthavarna insåg dock problemet med att ha landets krönte konung hemma - det skulle vara betydligt lättare att avsätta honom om han var frånvarande. Alltså lät man James II fly ånyo - och nu med lyckats resultat.

Kung Faisals excellenta engelska

Gossekungen Faisal II av Irak (omnämnd tidigare) syns i detta klipp från sitt besök i London. Hans felfria engelska är vad som slår lyssnaren/betraktaren omedelbart. Rimligtvis kom den sig av att kungen vistades under flera år vid privatskolan Harrow. Här ser vi honom hjälpa en skolkamrat knyta sin boxhandske.

Drottning Christinas födelsedag

Idag är det 374 år sedan drottning Christina föddes. Hon har själv beskrivit händelsen så här: "Jag föddes med segerhuva och hade allenast ansiktet, armarna och benen fria. Jag var luden över hela kroppen och hade en grov, stark stämma. Allt detta gjorde att mina jordemödrar, som tog emot mig, trodde att jag var en gosse". Missförståndet uppdagades emellertid omgående och kungens syster furstinnan Catharina fick underrätta honom om att det inte var en efterlängtad prins utan en prinsessa. Gustaf II Adolf tog emellertid besvikelsen med fattning och utbrast: "Låtom oss tacka Gud, min syster. Jag hoppas, att denna flicka skall bliva mig så god som en gosse. Jag beder Gud, att han bevarar henne, eftersom han har gett mig henne".

Verkligheten prins Abdallah

I flera Tintinalbum dyker busfröet Abdallah upp. Han är arabisk prins och son till emiren av Khemed. Tintins skapare Hergé hade som förebild till Abdallah gossekungen Faisal II av Irak. Medan Tintin räddar Abdallahs far från ondsinta komplotter gick verklighetens Abdallah ett brutalt öde till mötes. Han blev kung vid bara tre års ålder när hans far omkom i en bilolycka. År 1958, när Faisal II var 23, blev han störtad av en grupp officerare och avrättad tillsammans med större delen av den kungliga familjen och ledande politiker. Stackars Faisals kropp släpades runt efter en jeep som körde runt i Bagdad alltmedan folk kunde kasta avskräde på sin dödade unge kung.

En informator och hans elever

I Genève skall en auktion gå av stapeln som inkluderar nyfunnet material om tsarfamiljen. Det är brev, vykort, menyer och annat som tillhört Ferdinand Thormeyer. Dessa återfanns i en koffert på en vind tillhörig en ättling till Thormeyer. Ferdinand Thormeyer var informator från 1886 till 1899 åt tsar Alexander IIIs barn. Efter att ha lämnat Ryssland bibehöll han och hans familj kontakten med Thormeyers tidigare kejserliga elever - i storfurstinnan Olgas fall ända till hennes död 1960. Breven sägs visa en påfallande närhet mellan informatorn (deras "käre Siocha") och hans unga skyddslingar; liksom en uppenbar oförståelse och okunskap för världen utanför de kejserliga palatsens murar.