En annan hälsningsvariant från 1920-talet

Kung Zog av Albanien (1928-39) skapade zoghälsningen. Höger hand placerade med handflatan vänd nedåt mot hjärtat. Zogsaluten användes först inom kungens personliga polis och spreds sedan till den kungliga armén. Under Enver Hoxhas kommunistiska diktatur användes zoghälsningen som ett tecken för mostånd mot regimen. Bland monarkister i Albanien brukas hälsningen än idag.

Fladdermusen från Portugal

När den portugisiska prinsessan Catharina av Braganza anlände till England 1662 för att giftas med Charles II hade kontrahenterna givetvis inte träffats. Den unga portugisiskans utseende väckte visst uppseende – hon var kort, hade utstående tänder, en frisyr där håret stod ut och var påfallande gammaldags klädd och åtföljd av en hop gammaldags utstyrda portugisiska hovdamer. Kungen liknade henne vid en fladdermus – “My God, they brought me a bat to marry”. Någon kärlek från Charles sida blev det knappast. Trots sina många älskarinnor försökte han dock behandla Catharina vänligt och beskrev henne senare som “as good a woman as ever was born”.

Solfjädersaffären

Algeriets styrdes under 1800-talets början av en herre med titeln dey. I slutet av 1820-talet utarbetades planer i Frankrike för att invadera Algeriet. Lägligt nog uppstod samtidigt en dispyt i Alger mellan deyen av Alger och den franske konsuln om en gammal fransk skuld. I upphetsningen skall deyen vid ett möte 27 april 1827 ha rört vid konsuln med sin solfjäder. Kung Charles X av Frankrike tog detta som ursäkt till att bryta de diplomatiska förbindelserna och inleda invasionen sommaren 1830. Deyen kapitulerade och avsattes varvid Alger började omvandlas till ett franskt protektorat.

Babbling Brooke

En viss diskretion är önskvärd hos kungliga älskarinnor. De bör inte springa iväg och sälja sin historia till norsk eller annat press. I detta sammanhang var Frances Evelyn "Daisy" Maynard att likna vid en osäkrad handgranat. Hon föddes 1861 till en enorm förmögenhet i det viktorianska England och firades senare för sin skönhet. Vid nitton års ålder gifte hon sig med den tålmodige Francis Greville, Earl Brooke, men detta hindrade henne inte från att ha en lång rad älskare. Galopperande indiskret i alla avseenden förefaller hon ha varit obekymrad om brev och annat kom till bedragna hustrurs kännedom; ett beteende som inom societeten renderade henne öknamnet "Babbling Brooke". Under en tioårsperiod var hon älskarinna åt själve prinsen av Wales (den blivande Edward VII). Detta försökte hon senare dra nytta av eftersom hennes spendersamma vanor innebar att pengarna forsade iväg. Bland annat blev hon en ivrig socialist och lade ner pengar på gruvarbetare och skolor. År 1923 ställde hon utan framgång upp som socialistisk parlamentskandidat. Den socialistiske författaren H G Wells inhystes även på hennes domäner. Såsom patronessa till flera församlingar kunde hon utnämna socialistiska kyrkoherdar. Hon kampanjade för fria skolmåltider och var en anhängare av bolsjevikernas oktoberrevolution i Ryssland 1918. Rimligen kan hon inte ha förstått att hon själv skulle ha blivit kortlivad i det sovjetiska systemet. Denna kombination av mondänt salonglejon och ivrig socialist försökte på 1910-talet utpressa kung George V genom att hota med att offentliggöra hans fars kärleksbrev till henne om hon inte erhöll ordentligt tilltagen betalning. Utpressningsförsöket misslyckades dock sedan kungens adjutant vid förhandlingarna kom upp med trumfkortet att kungen, såsom sin fars arvtagare, ägde copyright till breven och att en publicering därmed vore olaglig. Ett innovativt grepp.

En katolsk födelsedag

Idag kan den hugade fira födelsedagen av Sveriges siste katolske kung - Sigismund. Han föddes på Gripsholm 20 juni 1566 medan fadern Johan ännu bara var hertig. På denna målning av den lille parveln Sigismund bär han en tand, ibland beskriven som en hajtand och ibland som en vargtand, som ett slags amulett.

Den kungliga förebilden

Vår hjälte har idag begrundat i Sydsvenskan utvecklingen mot att känslor har allt större betydelse i kungliga äktenskap. Läs, lär och bliv vis! Utvecklingen från politiskt grundade äktenskap till äktenskap som skall vara en förebild av kärlek och harmoni har pågått under en längre tid. Helt enkelt är det inte alltid att upprätthålla denna bild när den utsätts för det offentliga ljuset. För hundra år sedan torde kungliga äktenskap fortfarande vara i hög grad politiskt motiverade affärer samtidigt som förväntningarna på kärleksfull sällhet ökat jämfört med tidigare. Bilden av det lyckliga kungliga äktenskapet krackelerade ibland och nu fanns dessutom en allt aktivare press som kunde uppmärksamma detta. Ett exempel från förra sekelskiftet var kronprinsessan Luise av Sachsen. I äktenskapet med den sachsiske kronprinsen födde hon sex barn men vantrivdes svårt. Detta löste hon genom att 1902 tillsammans med sina barns privatlärare André Giron rymma från hovet i Dresden. Hon förklarade genom brev att hon flytt och utsända lyckades inte gripa den förrymda prinsessan och hennes älskare. Försöken att tysta ner historien misslyckades även och vykort gavs ut med hennes porträtt (se ovan). Här hade den officiella bilden av ett lyckligt furstligt äktenskap ohjälpligt havererat.

På dagen 160 år sedan en kronprins eller kronprinsessa gifte sig i Stockholm

Så randas dagen när kronprinsessan knyter hymens band. Detta är i sig en mycket ovanlig händelse. Senast en kronprins eller kronprinsessa gifte sig var det Gustaf Adolf (blivande Gustaf VI Adolf) år i november 1923. Att själva giftermålet för kronprins eller kronprinsessa äger rum i Sverige är ännu sällsyntare. Gustaf Adolf gifte sig i London, Gustaf (blivande V) i Karlsruhe i Baden 1881. Vi får gå tillbaka till 19 juni 1850 när kronprins Carl gifte sig med Lovisa av Nederländerna i Storkyrkan i Stockholm. Därmed har kronprinsessan Victorias bröllop få modeller i modern tid att utgå ifrån vid själva planläggningen av arrangemanget. Det naturliga vid hovceremonier är annars att titta på hur man gjorde senast.

Allt är inte guld som glimmar

Att befästa sitt styre och låta sig omvandlas från president eller motsvarande till kung eller kejsare är en åtgärd som ett antal styrande har genomfört under 1800- och 1900-talen. Makten blir då permanent och kan överlämnas till nästa generation samt omvärvs förhoppningsvis av mer lyster och mystik än för en simpel president. Utanverket blir då extra betydelsefullt när man är en monark av mycket färskt datum. Kejsar Faustin I av Haiti började sin bana som president men lät 1849 utropa sig till kejsare. Givetvis lät han också kröna sig även om Haitis begränsade resurser innebar att kronan fick tillverkas av papper och målas med guldfärg. Den kejserliga krona som finns bevarad från Faustin Is regering (oklart om det är papperskronan med fastlimmade ädelstenar) har på senare år varit utsatt för vandalism genom att ädelstenar helt enkelt karvats ur klenoden och stulits.

FBIs kejserliga påbrå

Bureau of Investigation skapades kring förra sekelskiftet och utvecklades senare till FBI. Den ledande kraften i detta var dåvarande justitieministern i USA (och senare marinministern) Charles Joseph Bonaparte. Han var sonson till kejsar Napoléons bror Jérome, kung av Westfalen. En något oväntat kejserlig koppling för FBI.

Perfekt förening

För att fira tioårsdagen av sitt bröllop med kung Christian VI stiftade den danska drottningen Sophia Magdalena år 1732 orden ”l’Union Parfaite” vilken endast skulle skänkas åt kvinnor och män i lyckliga äktenskap. Ordenstecknat bestod av ett emaljerat kors med en gyllene krona i varje ände. Mellan korsets armar syns ett norskt lejon och en brandenburgsk örn. Efter Sophia Magdalenas död 1770 upphörde orden att delas ut.

Ett offer för politiken

En spansk prinsessa berättade hur hon i slutet av 1800-talet vid ett besök i södra Spanien fick höra talas om en talför papegoja. Den hade sänts från Sydamerika till en man i Sevilla och där förtjust sin nya ägare med sin talang att säga "Viva la Reina!". Olyckligtvis avsattes drottning Isabella år 1868 strax efter papegojans ankomst till Sevilla. Den hölls då gömd i ett mörkt rum och fick omskolas till att kraxa fram "Viva la Republica!". År 1874 kom en ny revolution och drottning Isabellas son Alfonso XII besteg då tronen. Nu var det inopportunt att hylla republiken och efter att ånyo ha försökt omskola den olycksaliga fågeln till att utropa "Viva el Rey!" vred ägaren till slut om dess nacke.

Tarjas krona?

Tänk om Tarja var drottning utropar Dagens Nyheter! I så fall hade hon kunnat använda den krona som designades åt det nyligen självständiga Finlands nyvalde konung 1918. Samma år färdigställdes ritningarna till kronan för ”kungen av Finland och Karelen, hertigen av Åland, storfursten av Lappland och herren till Kaleva och Norden”. Den hessiske prinsen hann emellertid aldrig riktigt uppstiga på den finska tronen eftersom första världskrigets slut innebar att tyska prinsar rasade i värde och finländarna därmed tänkte om beträffande sin monark. Den krona han skulle burit kom därmed inte heller längre än till ritbordet. Utifrån de befintliga ritningarna från 1918 smidde dock en guldsmed långt senare kronan ovan.

Soldatdrottningen på Gaetas bastioner

Tidigare har jag nämnt Luise av Preussen som blev en symbol för motståndet mot Napoleon. En annan drottning som fyllde en likartad funktion var Maria Sophia av kungariket De bägge Sicilierna. Född som bayersk prinsessa giftes hon 1859 med den sicilianske kronprinsen Francesco och blev senare samma år drottning. Hennes tid på tronen blev kort. Redan 1860 invaderade Garibaldi och hans rödskjortor med stöd från Sardinien kungariket de bägge Sicilierna. Kung Francesco II och drottning Maria Sophia flydde från Neapel till den starka fästningen Gaeta. Där belägrades de av sardiniska trupper från november 1860 till februari 1861. I sin bok "Leoparden" har Giuseppe di Lampedusa skildrat kungarikets sammanbrott men i Gaeta höll motståndet ut flera månader. Man har talat om "Bourbonernas sista kamp". Här var drottning Maria Sophia viktig som en aymbol och en "krigardrottning". Hon försökte mana garnisonen till kamp, delade ut mat, tog hand om sårade och hånade de belägrande styrkorna. När franska skepp drogs tillbaka och Gaeta blockerades även från havet var dess öde befäst och 12 februari 1861 kom kapitulationen. Kung Francesco och drottning Maria Sophia kom nu att leva i exil och upprättade en siciliansk exilregering. Särskilt drottningen sågs som oupphörligt aktiv för att återupprätta kungariket de bägge Sicilierna under hela sin långa tid som drottning i exil. Bland annat misstänktes hon för inblandning i mordet på kung Umberto av Italien år 1900 - hela 40 år efter belägringen av Gaeta. Hon väckte beundran även bland sina motståndare (tll skillnad från sin svage och menlöse make). Poeten d'Annunzio såg henne som "den stränga lilla bayerska örnen" och Marcel Proust kallade henne "soldatdrottningen på Gaetas bastioner". När Maria Sophia dog i München 1925 hade hon överlevt sin make, sitt kungarike, sitt hemlands kungadöme och nästan även det italienska kungarike som störtade hennes egen tron.

Kunglig bigami

Fredrik IV av Danmark hade likt många andra furstar älskarinnor. Mera ovanligt var att han gifte sig med dem – och att gifte sig med älskarinnorna när han redan var gift. År 1695 förmäldes han med en mecklenburgsk prinsessa. Detta hindrade honom inte från att 1702 gifta sig med adelsdamen Elisabeth Helene von Vieregg och efter dennes död med den tonåriga Anne Sophie Reventlow (bilden). Allt detta medan drottning Louise av Mecklenburg fortfarande var i livet. Det är kanske inte märkligt att hon sökte sin tröst i mängder av tysk andlig litteratur.

Händelser vid vatten

Idag är det 820 år sedan den tyske kejsaren Fredrik Barbarossa (det vill säga rödskägg) fick ett brådstörtat slut. Han ledde en stor armé på korståg genom mindre Asien och hade besegrat muslimska styrkor i slaget vid Iconium. Målet var att återta Jerusalem och det heliga landet som ånyo gått förlorade för kristenheten som nu istället bet sig fast kring staden Acre. Innan den rödskäggige Fredrik och hans korsfarare hann så långt mötte Fredrik Barbarossa redan 10 juni 1190 sitt öde i floden Salef. Korsfarararmén hade slagit läger vid floden och kejsaren gick ner dit för att båda men fördes bort av den starka strömmen och drunknade. Att han skulle burit sin krona såsom i krönikan på bilden förefaller dock mindre sannolikt. En en annan uppgift halkade han av hästen och drogs ner i strömmen av sin tunga rustning och drunknade. Hans korsfarare gick inom kort oblida öden till mötes.

När förväntningar kommer på skam

Medan vår hjälte ilar mot Geheime Staatsarchiv kan vi begrunda den romerske kejsaren Galba vilken upphöjdes på tronen denna dag år 68. Galba tillhörde illustra romerska familjer med uråldriga anor men var knappast påtänkt som kejsare så länge den julisk-claudiska familjen hade ett fast grepp om tronen. Såsom ung skall han varit påfallande löftesrik och både Augustus och Tiberius skall ha förväntat sig stora saker av den patriciske ynglingen. Hans privatliv var något vidlyftigt. Gift med en kvinna som kan ha varit befryndad med kejsarfamiljen levde Galba trots allt ut andra preferenser. Hans son sades av Suetonius ha "upptäckt sin fars affär med en manlig slav". Även Tacitus talar om hur Galba föredrog män. Under den tilltagande anarkin år 68 höjde Galba upprorsfanan och marscherade mot Rom. Hans tid som kejsare blev kort - från juni 68 till januari 69 då han mördades. Galbas huvud bars sedan runt och hånades. Tacitus sade cyniskt att "alla ansåg honom värdig att vara kejsare till dess han blev det".

Slottet lagt på is

I Der Tagesspiegel läser jag idag nyheten att den tyska regeringen i sitt nedskärningspaket även inriktar sig på Stadtschloss i Berlin. Det gamla kungliga preussiska barockslottet i Berlin överlevde kriget men sprängdes i luften av den kommunistiska regimen 1950 som en symbol för feodalt förtryck. På platsen byggdes istället det stalinruggiga Palast der Republik. Detta asbetsinpyrda bygge revs i sin tur efter diktaturens fall 1989. År 2007 beslutades att det gamla kungliga slottet åter skulle skåda dagens ljus, åtminstone delvis. På platsen skulle en byggnad uppföras med ett modernt innandöme men med samma fasad som det kungliga slottet. Detta mångmiljardprojekt är nu i den statsfinansiella krisens namn lagt på is.

En välklädd jubilar

Idag är det 232 år sedan dandyernas anfader George Bryan "Beau" Brummell föddes. Han var son till en privatsekreterare till Lord North men lyckades trots denna relativt blygsamma bakgrund bli tongivande i le beau monde i London. Brummells eleganta nedtonade klädstil vann bland andra prinsregentens stora beundran. Under ett decennium var således Brummell Londonsocietens okrönte smakdomare. Brummell gjorde sig känd för smakfull elegans, en ovanlig vikt vid bad, rakning och tandborstning samt kvicka repliker. Hans storhetstid fick dock sitt slut ungefär samtidigt som relationen med prinsregenten surnade till. Brummell uppskattade inte att prinsregenten från 1811 började fjärma sig från sina tidigare vänner inom whigpartiet. Vid en maskerad 1813 kraschade vänskapen oåterkalleligt. Prinsregenten hade då nonchalerat, "cut", Beau Brummell inför det övriga sällskapet. Denne hämnades omgående med att fråga Lord Alvanley "Alvanley, who is your fat friend?" - därmed avseende prinsregenten som både var mycket sfärisk och mycket fåfäng.

Ich bin ein Berliner!

Om ni är i Berlin så kila förbi ambassaden så kan ni bli upplyfta av ett fyrverkeri av tankar om förbindelserna mellan det svenska hovet och Tyskland.

Kungliga snedsteg - eller inte

I afton sändes på SvT2 programmet "Blått blod" av Oscar Hedin. Avsikten är att spåra utomäktenskapliga ättlingar till de Bernadotteska kungarna. Greve Jan Bernadotte ställde upp med DNA för att tester skulle kunna göras om y-kromosomerna liknade de föregivna kungaättlingarnas DNA. Norrmannen Fred Nordenstam blir oerhört tagen när DNA-analysen visar att han inte härstammar från Carl XV. Han har uppenbarligen hängt upp mycket av sin identitet på det föregivna släktskapet. Det enda indiciet var att namnet Bernadotte inom familjen Nordenstam använts som förnamn. Detta var inte alls något tecken på kunglig börd. Namnet Bernadotte började användas som förnamn under 1800-talet liksom namnet Oscar. År 1890 fanns ungefär 120 personer som hette Bernadotte i förnamn i Sverige.

Ett annat fall gäller aktrisen Marie Friberg vilken skall ha haft ett förhållande med Oscar II. Utifrån oklara grunder identifierar programmet två gossar Nils och August (bilden ovan) med i kyrkböckerna uppgivna föräldrar (grosshandlaren Per Emanuel Knut Ekstam och hans hustru Augusta Carolina Hultman) som barn till paret Marie Friberg och Oscar II. Tyvärr presenterar inte programmet varför de anser dessa gossar vara söner till Oscar II och Marie Friberg. Tvärtom förefaller identifikationen vara gjord på lösa boliner.

Filmaren är genomgående slarvig och använder sig av insinuationer. Att tala om eventuella utomäktenskapliga barn som "prinsar" är givetvis helt felaktigt.

Vem var den siste kejsaren av Kina?

Vi vet alla att den siste kejsaren av Kina var den sex-årige Pu Yi. Saken kompliceras dock av villervallan efter kejsardömets fall 1912. En mer radikal falang leddes av Sun Yat-Sen medan Yuan Shikai hade mer stöd inom militären. Det blev också den senare som kom att manövrera ut Sun Yat-Sen och själv bli nytt statsöverhuvud som president. När Yuan Shikais position föreföll säkrad sammankallade han i november 1915 ett möte för att diskutera ett återinförande av monarkin. Resultatet blev ett enhälligt ställningstagande för monarkin och 12 december 1915 utropade sig Yuan Shikai som kejsare av Kina under namnet Hongxian (vilket betyder ungefär konstitutionellt överflöd). Han började omedelbart belöna släktingar och vänner, liksom personer vars stöd var betydelsefullt, med adelstitlar.

Yuan Shikais tron stod emellertid på lösare grund än han förmodat. Sun Yat-Sen bedrev en ivrig propaganda mot den nye kejsaren, Yuan Shikais söner stred inbördes om vem som skulle vara kronprins, tidigare lojala medarbetare gjorde uppror. Allvarligast torde ha varit att olika militärbefälhavare såg Yuan Shikais upphöjelse till kejsare som ett hot mot deras egna maktpositioner. Den ceremoni som skulle celebrerat Yuan Shikais uppstigande på draktronen sköts upp, pengarna anslagna för ändamålet drogs in och i mars 1916 övergav Yuan Shikai sitt kejsaräventyr. Redan 5 juni samma år avled han som president.

Grundlovsdag i rött (och vitt)

En tur om mina vänners kolonilott renderade mig en ilsket röd kulör. The curse of being a ginger. Möjligen kan det ses som en hyllning av Danmarks inofficiella nationaldag som firas idag - Grundlovsdagen. Den högtidlighåller att Frederik VII år 1849 detta datum undertecknade en ny författning som slutglitigt avskaffade det danska kungliga enväldet och ersatte det med en konstitutionell monarki. Danmarks Riges Grundlov kom nu att gälla istället för enväldets gamla Kongelov.

Don't drink and play

Tillbaka från att ha diskuterat kungliga residens i Strasbourg! Givetvis samlas vi alla idag 5 juni för att högtidlighålla årsdagen av den franske kungen Ludvig X:s död 1316. Kung Ludvig var en entusiastisk spelare av jeu de paume (ett slags föregångare till tennis). Istället för att använda racket slog man på bollen med handflatan. (Bilden ovan visar en jeu de paumebana i Fontainebleau.) Han sägs ha varit den förste som lät bygga "tennisbanor" inomhus. I juni 1316 efter en hård match av jeu de paume drack den 26-årige kungen stora mängder kylt vin, förkylde sig och dog inom kort.

Lejon och örnar istället för tsarer

I tsarryska storfurstendömet Finland förefaller tsarerna inte ha avbildats på frimärken utan istället användes det finska lejonet och senare, under förryskningsprocessen, den ryska dubbelörnen.

Ett otraumatiskt religionsbyte

Idag är det årsdagen av att kurfursten av Sachsen, August den Starke, övergick till katolicismen 1697. Orsaken till detta var knappast brinnande trosiver utan fastmer att det var nödvändigt för att han skulle lyckas bli vald till kung av Polen. Med hjälp av väl tilltagna mutor till riksdagen vann August sitt mål och blev därmed kung August II av Polen vid sidan om att vara kurfurst Fredrik August I av Sachsen. Omvändelsen väckte stor uppståndelse eftersom Sachsen av tradition intog en ledande ställning bland de protestantiska furstestaterna. Absurt nog fortsatte August även som katolik att leda de protestantiska furstarnas sammanslutning Corpus Evangelicorum. Katoliker fick inte heller några nya rättigheter eller nådebetygelser efter Augusts omvändelse.

Klåpare ånyo

Med risk för att verka sur som en citron kan jag följa upp gårdagens påpekande om Hänt Extras opålitlighet med att notera detsamma om Svensk Damtidning. Förra året (2009, nr 14) slog publikationen ifråga upp nyheten att Daniel Westling skulle härstamma från Carl XIV Johans livmedikus Johan Petter Westring. Det hela var uppenbarligen fria fantasier av journalisten Chris Cederlöf som inte brydde sig om att kolla sanningshalten. Den som är road av dylikt kan susa in på Svensk Arkivinformations hemsida och begrunda Daniel Westlings anfäder (på farfars, farmors, morfars och mormors sida).